Dettta blir svårt tror jag. Har ingen aning om vad som är så speciellt med mig, eller vad man ska säga,

Men några små ombetydliga saker kan man väl komma på.

 

• Jag älskar att åka utomlands (som många vet) där emot så hatar jag verkligen att flyga! Varje start och varje landning så brukar jag typ hålla mamma i handen. 
  
  
• Jag är riktigt envis. Alltså, inte så att jag ska få allt jag vill osv. Men min envishet har gjort att jag tagit mig hit, där jag är idag. Tex, jag ville verkligen ta körkorten för lastbil, och jag lyckades. Sånna saker.
  
  
• Jag vet vad jag vill med livet och jag är säker på att jag ska komma dit och jag längtar. Men ändå är jag livrädd för vad som kommer hända.
  
  
• Jag vågar säga vad jag tycker och tänker, men de är inte alla som tycker om det. Struntar ärligt i folks åsikter om mig. Jag kör mitt egna race! 
  
  
• Jag framstår oftast som stark, tar för mig och väldigt social. Men egentligen så är jag ganska svag, väldigt blyg och kan gärna springa och gömma mig. (Allt beror på vilka man träffar och umgås med)

Fick äran att vara fotograf åt min bror och hans fru när de gifte sig i sommras. Ett gulligt litet borgligt bröllop, med de närmsta. Räckte gott och väl tycker jag. Liten cermoni, och sen tre rätters med familjen.

Tänkte visa några av de bilderna som jag tog. Några jag blev extra nöjd över. ♥

Fösta inläggen handlar nu om min familj. En lagom stor familj, som är utspridda runt halva landet känns det som. 

Börjar väl med min Mor och lillebror, som bor i Motala, där jag är uppväxt. Drygt 12 mil ifrån mig. 

Storebror bor i Örebro med frugan sin Tina, och de är väl typ 22 mil bort. Sen har vi pappa med sin familj, som bor utanför göteborg och de är väl kanske 15 mil? Så har ändå nära till alla, fast det är långt bort.

 

Mamma; Världens underbaraste mamma. Hon ställer alltid upp och finns där för mig. Visst att vi båda är envisa, och kan väl gå varandra på nerverna, men samtidigt är vi så lika att vi funkar så bra tillsammans. Har alltid varit mammas lilla flicka, så när jag flyttade för 2 år sedan, så var de lika jobbigt för oss båda. Och det är fortf jobbigt. 

Hon märker direkt när det är något, och hon förstår mig till 100%. 

 

Lillebror Pontus (halvbror på mammas sida); Trottsig liten sketunge, som ändå är helt fantastisk! Vi har nog aldrig haft syskongräl, utan vi bara små retas och är lite dryga mot varandra. Men som storasyster så ställer man alltid upp och de märks att han uppskattar det.

 

Storebror Hampus (helbror); När han flyttade ifrån mig, som försvann en bit av mig. De blev liksom tomt, och gud så jag saknar honom. Vi höll ihop och bråkade aldrig. Han skyddade mig och var alltid där när jag behövde honom. Men efter att vi gått åt olika håll, har vi inte lika bra kontakt vilket jag avskyr. De första 13 åren av mitt liv, var han min andra halva, min bästa vän.

 

Pappa; Vi har inte alltid haft det lätt, men nu på senare tiden när jag blivit lite äldre för att ta egna beslut, så har våran relation blivit fantastisk! Jag har fått min pappa tillbaka, och jag trivs verkligen att vara hemma hos dem. 

Bästa är att vi nu kan ses oftare, när de inte är lika långt att åka. 

 

Lillebror Noah och lillasyster Saga (halvsyskon på pappas sida); Så goa och söta barn. Ni är helt underbara, och de är roligt att jag kan få vara mer delaktig nu, än vad jag varit tidigare. Stolt storasyster som fick se lillebror vinna guld i Hallbycupen här i Jönköping. Och stolt över min lillasyster, som börjat i judo. Henne får man passa sig för i framtiden. 

 

Plus i familjen är pappas fru Jessica, som är hur mysig som helst. Vi har inte alltid varit överrens, men efter ett långt samtal, så insåg jag hur bra du faktsikt är. Tack för att du finns där! 

Sen får vi inte glömma min brors fantastiska fru, Tina. Snällare och trevligare människa går nog inte att hitta. Alltid lika mysigt att hälsa på hos er. Du är verkligen det bästa som har hänt min bror! 

 

Har tyvärr ingen bild på alla i familjen. Men här får ni några små godingar. :)

Nu är det så att jag och Krizze har startat ett krig - Vem som bloggar mest. Eftersom hon nu fuskar med en massa frågor som hon ska skriva inlägg om, så tänkte jag göra samma sak! 

Hon vill att jag ska blogga, men jag vet inte om vad, och ska jag blogga så måste hon, men hon vet inte heller vad hon ska skriva. Men nu när vi triggar upp varandra, så tror jag detta kan bli väldigt bra faktiskt. 

Så, låt kriget börja! 

 

Här är några av de "Frågor" som jag ska svara på och skriva inlägg om:

• Min familj
• 5 Sanningar om mig
• Vill resa till
• Favorit plats
• En saknad person
• En älskad person
• Något som gör mig glad
• Jag blir ledsen över
• Min största rädsla
• En hemlighet
• Ett minne för livet
• Bästa sommar minnet
• Favorit mat
• Favorit nummer
• Favorit bild
• Vill gärna ha
• Detta år

Om det är något jag saknar just nu, så är det min träning. Finns inget bättre än att träna innebandy. Full fokus på spelet och inga andra tankar som stör. Är bara så frustrerad att jag inte kunnat genomföra en ordentlig träning på evigheter pga axeln. De är ändå det bästa jag har i Jönköping. Få ut extra energi och bara må bra efter en bra genomförd träning eller match, så man kan gå nöjd där ifrån och veta att man kämpat gärnet. 

Spelar just nu i Husqvarna IK, och jag har utvecklats ganska så skapligt sedan jag började där. Och det är riktigt roligt att få beröm från andra på att man gör ett bra jobb. :) 

Har gjort 8 mål + 3 assist, sammanlagt 11 poäng, vilket är hyfsat, och jag leder poängligan inom oss i laget.

Ikväll är det träning, så jag ska ner dit och va delaktig. Skönt, eftersom jag blir så rastlös annars. Så det är lika bra att peppa de andra. 

Nu är det bara 1,5 månad kvar på denna säsong, och jag ska försöka genomlida detta, utan att gå sönder mer. Är för envis för att låta allt läggas åt sidan. Och vadå? Någon gång måste jag få anstränga mig lite mer än vad jag gjort de senaste 2 veckorna? :)

Hoppas sjukgymnasten ger mig något vettigt att gå efter på måndag, när jag ska på återbesök igen.

Då gick jag in på 3:e veckan hemma och jag är så sjukt rastlös! Tror jag låg i sängen till nästan 14 idag, finns liksom inget att göra då de andra jobbar och har träningar. Efter lite gnäll om att det var för tråkigt så bestämde jag mig för att åka hemåt, till Motala. Blir en natt hos mamma, och nu ikväll har två vänner varit här, ätit lite pizza och spelat kort. (Att spela kort med en kortlek i A5:format är inte att rekomendera, jävligt svårt att blanda) Men vi hade det riktigt trevligt. 

De är lite av det här som man saknar nere i Jönköping. Myset med vänner, som tar en kaffe och spelar kort. Här uppe är det nämligen ingen som tränar, och alla slutar typ samtidigt om dagarna. Så då hade man all tid i världen för att umgås, till skillnad från hur jag har det nu.

 

Helgen för övrigt var toppen! Var aktiv och kunde somna tidigt om kvällarna, vilket jag inte gjort de senaste två veckorna. 

Det blev att kolla på en hel del innebandy, träffade en gammal vän och myste med familjen nere i Göteborg. 

Äkta kvallitets tid med familjen, är alltid härligt att få. De är en fördel med att bo i Jönköping. Har lika långt till både mor och far nu, så man kan umgås enklare med båda familjerna. :)

 

Imorgon är planeringen nada, och vi får väl se vad jag orkar med. Smärtan har inte lagt sig helt ännu, det kommer i omgångar. Sjukt frustrerande att de inte vet vad felet är. Läkaren och sjukgymnasten är inte riktigt överrens heller. Men förhoppningsvis så är jag tillbaka på jobbet nästa vecka. 

 

Dags för lite film och försöka sova, för imorgon lär det bli en lång dag känns det som. 

För ett par år sedan, levde jag tillsammans med denna fantastiska tjej. Sara, Hur vi började umgås, vet jag faktiskt inte. Men helt plötsligt, så fick hon bo tillsammans med mig. Och gud så kul vi hade ihop. Hon är en av de tjejerna som tjatade om att bli fotograferad. Vi kunde prata om allt, ha roligt och även gråta, 

Så mycket som vi gick igenom tillsammans, det stödet och den hjälpen man fick och gav. Är inte många som kan klara av.

Saknar henne något enormt. Men våra vägar gick åt varsit håll, och nu har vi knappt kontakt längre. Att någon som var så nära, inte existerar längre. De är knepigt hur saker kan förändras så fort. 

Men de är en tid i mitt liv, som alltid kommer finnas kvar. ♥

Har två helt underbar låtar här, som betyder väldigt mycket för mig. De får mig nästan tårögd varje gång jag sitter och lyssnar på de. Speciellt dagar som dessa. Då jag ligger hemma i sängen, tänker på livet och lyssnar på lugn musik. 

Att en låt, kan ha sådan stor betydelse är sjukt. Så många minnen som väcks, så många tankar som far runt.

Vad skulle vi göra utan musiken i våra liv? De är där de flesta minnen skapas. Första gången du hör en låt, tillsammans med någon speciell, så blir den betydelsefull hela livet ut. Iaf för min del.

Har svårt att dela med mig om vilka känslor det handlar om, tyvärr! Men de har förändrat mitt liv kan man säga.♥

 

 

Vi åker nästan alltid till Turkiet på semester, nästan så att de blir varje år. Gärna mer än en gång per år. 

Förra året var jag iväg tillsammans med bara Mamma, på en mor och dotter tripp. Så underbart och mysigt, att få spendera all tid tillsammans med den bästa mamman som finns. 

Viserligen har jag varit i Turkiet ca 19 gånger nu, men de är en fantastisk plats med underbart folk, som man träffade redan som barn. Landet är som ett andra hem för mig, eller för familjen.

De blir en slags vardag när vi är där nere, vissa restauranger känner oss, vissa butikes ägare skriker av lycka när de ser oss. De är som en granne man har hemma. 

Denna resa var verkligen fantastisk, min bättre halva och en vecka med värme tillsammans. Dock blev jag sjuk tredje dagen, men vad gjorde det? Tiden var ändå underbar. Och den hjälpen man fick från alla :)

Förra året, 2015, var vi nere 2 gånger, på knappt 2 månader. Bilder från den semestern kommer upp inom kort också.

Alanya är en favorit stad, mysiga gator, mysiga kvällar, fantastisk solnedgång bakom berget, fest, dans och sång. Kan inte bli mycket bättre på en semester faktiskt. 
Längtar till hösten, då blir det troligtvis en till resa ner dit, för att hälsa på igen :)

Just nu, går inget som jag vill. Såg fram emot att jobba imorgon, eller tja hela veckan. Köra en tur som jag älskar, och trivs med, men icke. Läkaren ville något helt annat.

I över en vecka nu, har jag legat hemma och haft besvär med kroppen, nacken och axeln vägrar ge med sig. 

Idag kändes det bättre, men när läkaren började dra lite här och där, så kom smärtan tillbaka och han rekomenderade att jag skulle vara hemma i 2 veckor till iaf. Och vad hittar man på under den tiden? 

Jag bor i en stad, där jag inte känner allt för många och de jag känner, jobbar eller tränar. Men jag då? Kommer klättra på väggarna innan helgen ens börjat.

Tänkte försöka komma ut lite, promenad och ta med mig kameran. Men känner jag mig själv, så lär inte det heller hända. Jag är för bekväm, bättre att vara inne i värmen iställer för ute i kylan. De är väl så alla känner?

Men är det inte för kallt, så ska jag verkligen ta mig ut! 

Har ni några idéer på vad man kan hitta på? Kom gärna med förslag :)

Gud vad jag saknar att fotografera porträtt. De är bland det roligaste som finns, men här i Jönköping känner jag inte så många tjejer ännu, som gärna ställer upp på fotografering. Allt var lättare när jag bodde i Motala, med vänner som var riktiga lins lusar, och skulle sitta fast framför kameran ganska ofta! 

Fick förfrågningar; "Kan inte vi dra ut och fota lite snart?" Och de är klart man inte säger nej till det. Men ända sedan jag flyttade hit, har det mest blivit natur bilder, knappt ens det.

Hur får man igång inspirationen igen? Känner mig instängd i en liten låda och kommer inte ut ur den. 

Saknar det verkligen, men hoppas att denna sommar ger mig lite inspiration och nya vänner att fotografera.

Nerver som sitter i kläm och förstör mina axlar, speciellt höger. I torsdags hade jag sådan smärta, de vägrade släppa och nu kan jag knappt använda armarna utan att de gör ont. 

Vad finns det att göra? Inget. Får acceptera läget och se vad läkare säger framöver. Är mest gnällig och irriterad just nu, då inget går som jag vill. 

Hatar att de kommer i omgångar och man vet aldrig när den oändliga smärtan kommer. 

Mellandagarna har varit fantastiska, på jobbet, men nu kan jag inte ens köra min egna personbil. Hur kan de ändras så fort?! 

Körde iaf en riktigt härlig tur för någon dag sedan. Och tog ett par härliga vinterbilder. Hade jag haft tid och systemkameran med mig, hade jag suttit i timmar! :)

Längtar redan till våren. Snö och vinter är ingen höjdare, om man inte är i fjällen för lite skidsemester förstårs! 

Men när värmne sakta kryper sig på, och man vågar sig ut, då trivs jag. Denna våren blev de dåligt med fotografering, men några fina dagar var jag ute. Känslan att bara ligga i gräset och njuta av fågelkvitter och känslan att de verkligen blivit vår är fantastisk. 

Önskar att vi kunde skippa vintern, och gå på våren direkt. Ljusa och friska dagar, så man slipper mörkret och vinter ångesten.

Här är några bilder som jag tog ute vid en hembyggdsgård lite utanför Jönköping denna vår.

Den bästa sommaren genom tiderna. Så många minnen, och den lyckan. 

Två resor till Turkiet, med underbart folk, och otroligt härliga simmturer. Att bara dyka och snorkla runt bland grottorna, det är äkta frihet det. Sen att bara få njuta av ledigheten och slippa alla måsten, är den bästa känslan. 

Så mycket annat som hänt. Två viktiga och speciella bröllop, som jag fick föreviga som fotograf. Bästa vännen Kristina fick sin Jesper, en varm härlig sommardag med vindar ute på de skånska slätterna. 
Hampus min bror, fick sin Tina, på ett mysigt litet bröllop med de närmsta med god trerätters. 

Har verkligen fått njuta varenda ledig sekund, med äventyr, roadtrips, solsken och värme. Klagar verkligen inte på denna sommar och jag hoppas verkligen att nästa sommar kommer bli minst lika bra, om inte bättre! 

Tack alla som varit med mig och gjort denna sommar magisk! ♥