Just nu är livet verkligen upp och ner, men de finns vissa vänner som står mig ganska nära och ni, är verkligen ljuset i mitt liv. 

Tack vare er orkar jag fortsätta, jag orkar stå upp trotts att allt bara slår mig längre och längre ner mot marken. Men, jag tänker inte ge upp. När en dörr stängs, öppnas två nya! Detta är bara möjligheter, inga hinder. 

Som en vän sagt; Man måste tänka positivt! 

Även om allt äter upp mig, bit för bit, så vet jag. Att jag kommer klara detta! En liten resa snart, som kommer göra mig gott och där efter, så kan allt bara bli bättre och bättre! 

Tack för att ni står ut med mig, och tack för att ni finns där! Kärlek! ♥

Denna känsla, som finns nu. Får aldrig försvinna. Din blick och ditt leende får mig att bli trygg, jag känner mig stark igen. Känslan att alla problem bara flyger iväg och man lever i en drömvärld. 

Tänk att ett leende kan göra så mycket, jag smälter, du är så fin! 

 

Har två helt underbar låtar här, som betyder väldigt mycket för mig. De får mig nästan tårögd varje gång jag sitter och lyssnar på de. Speciellt dagar som dessa. Då jag ligger hemma i sängen, tänker på livet och lyssnar på lugn musik. 

Att en låt, kan ha sådan stor betydelse är sjukt. Så många minnen som väcks, så många tankar som far runt.

Vad skulle vi göra utan musiken i våra liv? De är där de flesta minnen skapas. Första gången du hör en låt, tillsammans med någon speciell, så blir den betydelsefull hela livet ut. Iaf för min del.

Har svårt att dela med mig om vilka känslor det handlar om, tyvärr! Men de har förändrat mitt liv kan man säga.♥

 

 

Nerver som sitter i kläm och förstör mina axlar, speciellt höger. I torsdags hade jag sådan smärta, de vägrade släppa och nu kan jag knappt använda armarna utan att de gör ont. 

Vad finns det att göra? Inget. Får acceptera läget och se vad läkare säger framöver. Är mest gnällig och irriterad just nu, då inget går som jag vill. 

Hatar att de kommer i omgångar och man vet aldrig när den oändliga smärtan kommer. 

Mellandagarna har varit fantastiska, på jobbet, men nu kan jag inte ens köra min egna personbil. Hur kan de ändras så fort?! 

Körde iaf en riktigt härlig tur för någon dag sedan. Och tog ett par härliga vinterbilder. Hade jag haft tid och systemkameran med mig, hade jag suttit i timmar! :)

Den bästa sommaren genom tiderna. Så många minnen, och den lyckan. 

Två resor till Turkiet, med underbart folk, och otroligt härliga simmturer. Att bara dyka och snorkla runt bland grottorna, det är äkta frihet det. Sen att bara få njuta av ledigheten och slippa alla måsten, är den bästa känslan. 

Så mycket annat som hänt. Två viktiga och speciella bröllop, som jag fick föreviga som fotograf. Bästa vännen Kristina fick sin Jesper, en varm härlig sommardag med vindar ute på de skånska slätterna. 
Hampus min bror, fick sin Tina, på ett mysigt litet bröllop med de närmsta med god trerätters. 

Har verkligen fått njuta varenda ledig sekund, med äventyr, roadtrips, solsken och värme. Klagar verkligen inte på denna sommar och jag hoppas verkligen att nästa sommar kommer bli minst lika bra, om inte bättre! 

Tack alla som varit med mig och gjort denna sommar magisk! ♥

Klockan är snart 3, mitt i natten och jag kan inte sova. Börjar bli rutin med att dygna om helgerna och jag kan inte slappna av. Stormen väsnas utanför mitt fönster och de gör det inte enklare. 

Vad ska man göra med livet? Vissa dagar är allt kanon, de flyter på och livet är verkligen på topp. Sen kommer dessa dagar. När man knappt kan andas utan att få ångest? Vad är det som bekymrar mig och inte låter mig va? Önskar att jag hade bra svar, så det kan bli ett slut på denna cirkel. 

Saknaden efter vissa gör det jobbigt, men känslan att man blivit av med många som skapade problem gör det enklare. Att trivas på jobbet med kunderna gör det bättre, samtidigt som jobbet tar död på mig för att de är mycket stress, vilket leder till det negativa. 

Allt har sin egna väg, och min väg är den krokigaste vägen jag skådat. 

Så småningom blir det väl bra, men nu är det bara att se till så man klarar en dag i taget. Imorgon blir det en lång dag, men för hoppningsvis går det ganska smärtfritt. 

Dags att försöka ta tag i det där med att sova igen. Förlåt, men behövde rensa i huvudet lite. 

 

Man kan säga att man har många "bästisar" men jag fick verkligen den där extremt underbara och fantastiska bästaste bästisen! 

Kristina, min egna Chiz, dagen vi möttes var verkligen speciell. När hon kom till oss, som ny i klassen var jag ganska sur mot henne. Hon ville inte hälsa och var väldigt blyg. Visst, alla är så i början, men det var något speciellt med henne. 

En sketen dag i mitt liv, så satt hon vid bussen och väntade. Jag tog ett par kliv fram och sa; "Vi ska ha klassfest hos mig ikväll, och de vore kul om du kom". Den blicken och den skräcken man såg i hennes ögon, försvann och vi började prata. Den eftermiddagen och kvällen, förändrades allt i mitt liv! 

Från den dagen, så gjorde vi allt tillsammans. Vi umgicks mer eller mindre varje dag, vi blev sambos och vi upplevde verkligen allt tillsammans ända fram till studenten. 

Så mycket glädje och sorg, mellan två personer som var så sjukt olika, fanns en gemensa nämnare. Vet inte riktigt vad, men det sa verkligen KLICK! 

Den saknaden som finns hos mig varje kväll, är saknaden efter henne. Att säga "imorgon blir det en bra dag" och att sedan kunna somna gott. Skulle verkligen behöva henne här, nu när vinter ångesten kommer och man bara blir tröttare och grinigare. 

När vi bodde tillsammans, fanns de ingen ångest. Hon hjälpte mig med allt mellan himmel och jord. Vi var ett mot världen och problemen existerade inte ens. Jag överlever verkligen utan henne. 

Våra spantana kvällar var nog de bästa, tripparna till Norrköping och resan till Branäs, de är sådant man aldrig glömmer. Ja, jag vet.. Skulle lyssnat på dig när du pratade om den där snyggingen på spårvagnen ;) 

 

Våra glansiga glassiga dagar är över, tyvärr! Men ändå är inget förändrat förutom en sak.

Min älskade vän, att se dig bygga ett liv, gör mig glad och stolt! Du har verkligen tagit dig genom mycket och jag är faktiskt lite avis på dig. Din dotter, är den mest fantastiska som finns. Och ditt liv kommer bara bli ännu bättre med ännu liten knodd! Du är helt magisk, och världens bästa mamma.

Jag önskar att vi kunde ses oftare, ibland är det så svårt. Men jag är helt säker på en sak, att varje gång jag kollar upp på månen, så tänker jag på oss. Så långt ifrån varandra men ändå så nära. 

En vänskap som aldrig kommer få ett slut, även om vi är på varsin sida jordklotet.

 

Jag önskar att alla skulle få chansen till att ha en chiz i sitt liv. Men för en gångs skull, hade jag turen på min sida som hittade dig! Både tur i oturen att du flyttade till Motala, men enligt mig, så är det de bästa som någonsin kunnat hända! Älskar dig till pluto och tillbaka, tusen gånger om! <3