Man kan säga att man har många "bästisar" men jag fick verkligen den där extremt underbara och fantastiska bästaste bästisen! 

Kristina, min egna Chiz, dagen vi möttes var verkligen speciell. När hon kom till oss, som ny i klassen var jag ganska sur mot henne. Hon ville inte hälsa och var väldigt blyg. Visst, alla är så i början, men det var något speciellt med henne. 

En sketen dag i mitt liv, så satt hon vid bussen och väntade. Jag tog ett par kliv fram och sa; "Vi ska ha klassfest hos mig ikväll, och de vore kul om du kom". Den blicken och den skräcken man såg i hennes ögon, försvann och vi började prata. Den eftermiddagen och kvällen, förändrades allt i mitt liv! 

Från den dagen, så gjorde vi allt tillsammans. Vi umgicks mer eller mindre varje dag, vi blev sambos och vi upplevde verkligen allt tillsammans ända fram till studenten. 

Så mycket glädje och sorg, mellan två personer som var så sjukt olika, fanns en gemensa nämnare. Vet inte riktigt vad, men det sa verkligen KLICK! 

Den saknaden som finns hos mig varje kväll, är saknaden efter henne. Att säga "imorgon blir det en bra dag" och att sedan kunna somna gott. Skulle verkligen behöva henne här, nu när vinter ångesten kommer och man bara blir tröttare och grinigare. 

När vi bodde tillsammans, fanns de ingen ångest. Hon hjälpte mig med allt mellan himmel och jord. Vi var ett mot världen och problemen existerade inte ens. Jag överlever verkligen utan henne. 

Våra spantana kvällar var nog de bästa, tripparna till Norrköping och resan till Branäs, de är sådant man aldrig glömmer. Ja, jag vet.. Skulle lyssnat på dig när du pratade om den där snyggingen på spårvagnen ;) 

 

Våra glansiga glassiga dagar är över, tyvärr! Men ändå är inget förändrat förutom en sak.

Min älskade vän, att se dig bygga ett liv, gör mig glad och stolt! Du har verkligen tagit dig genom mycket och jag är faktiskt lite avis på dig. Din dotter, är den mest fantastiska som finns. Och ditt liv kommer bara bli ännu bättre med ännu liten knodd! Du är helt magisk, och världens bästa mamma.

Jag önskar att vi kunde ses oftare, ibland är det så svårt. Men jag är helt säker på en sak, att varje gång jag kollar upp på månen, så tänker jag på oss. Så långt ifrån varandra men ändå så nära. 

En vänskap som aldrig kommer få ett slut, även om vi är på varsin sida jordklotet.

 

Jag önskar att alla skulle få chansen till att ha en chiz i sitt liv. Men för en gångs skull, hade jag turen på min sida som hittade dig! Både tur i oturen att du flyttade till Motala, men enligt mig, så är det de bästa som någonsin kunnat hända! Älskar dig till pluto och tillbaka, tusen gånger om! <3

 

Tänkte börja om från början, och starta upp bloggen på nytt. Försöker få en ny start, och detta kan vara ett bra sätt att ta tankarna från annat.

 

Lite om mig; En tjej på snart 25 år, bor i Jönköping (Huskvarna) men är uppväxt i lilla Motala.

Brinner för fotografering. Började år 2010, och har fotograferat allt mellan himmel och jord. 

Föredrar natur och porträtt, speciellt när blommorna börjar blomma och löven börjar falla.

Friheten till att vara ute i naturen är gudomlig, att bara kunna ligga i gräset och njuta av tillvaron.

Vinterhalvåret gömmer jag mig mestadels inne, i en idrottshall, innebandy är något jag brinner för. Riktigt bra träning och de ger verkligen energi när dagarna går mot mörkare tider. 

Vardagarna spenderar jag på arbetet, i lastbilen. Trivs riktigt bra med det yrket, att ingen dag är sig lik och alla underbara och fantastiska kunder jag träffar varje dag. 

 

Min blogg, kommer mestadels innehålla bilder, men de kommer bli en del vardag och troligen en hel del tankar.

Livet består av så mycket, bra, dåligt, glädje, sorg. Allt kommer synas i mina bilder och i min text.

En blogg där jag kan vara mig själv och göra som jag vill.